Boken har jag inte läst klart än, men tänkte berätta under tiden, typ läslogga.Utgångsläget i berättelsen lät mig nästan låta bli att fortsätta, blev trött efter bara några sidor och undrade om jag också blivit en sån där tant som förfasar sig över ungdomsböckernas innehåll och dåliga språk? Hör själv: En av huvudpersonerna är Maja, 17 år eller nåt. Förut skar hon sig i armarna, men dunkar nu istället huvudet mot väggen när hon mår dåligt. Bor i finfin villa med mamma och pappa som har välbetalda jobb och väldesignat mat i frysen, jobbar i receptionen av pappas revisionsbyrå. Det är lite kyligt därhemma. Maja älskar och har råd att gå på konserter, vet även mycket om bandmedlemmarnas privatliv, går så långt som att bry sig om hunden av Håkan Hellström (han nämndes i alla fall i sammanhanget).
Lina är lite yngre, bor med ensamstående mamma och söt lillasyster i liten lägenhet. Mamman bakar alltid bröd på söndagar, för att hon måste, det blir billigare så. Mamman är varm och underbar, inkännande och empatisk. Pappan har supit ihjäl äktenskapet och dragit därifrån. Boken börjar med att Lina blir våldtagen av flera killar. Hon tycker att hon får skylla sig själv, vilken idiot följer med som ensam tjej till en efterfest? Ingen ska få veta om det.
Hur många problem ryms i en ungdomsbok, det verkar författaren vilja få svar på? För att räkna upp igen: våldtäkt, självskadebeteende, alkoholism, klassfrågan, småstadskomplex - uffa! Kapitlen skrivs vartannat ur Majas eller Linas perspektiv. Där läsaren ska få veta bakgrund och sammanfattning, där båda tänker över sina liv, blir det väldigt torrt och styltigt. Däremot är det väldigt spännnande när Maja funderar över Lina, och när båda berättar om samma händelse men ser allting ur ett annat perspektiv. Det blir så tydligt hur olika man upplever och känner, hur ens personlighet filtrerar världen. Ska bli spännande att se vad som händer! Maja märker att Lina inte är som vanligt, men är samtidigt så upptagen av att snart få resa till sin kusin i Göteborg. För Lina blir overklighetskänslan allt starkare, är det verkligen hon som varit med om en gruppvåldtäkt? Hon känner sig som i en bubbla, avskärmar sig alltmer. Hur kan allt bara fortsätta utan att nåt verkar ha hänt, när hon är helt trasig?
/Dorothee
0 kommentarer:
Skicka en kommentar