Nu har jag läst färdigt. Egentligen hade vi på Bolandbiblioteket tänkt att bara blogga om böcker vi tycker om, men det är svårt att förutse när man börjar skriva innan man läst klart. Och den här boken tyckte jag inte alls om.
Alltså Lina har blivit våldtagen av fyra killar. Hon äcklas av sig själv, mår superdåligt. Vill inte berätta för någon vad hon varit med om, skulle inte stå ut med deras medkänsla. Det kan jag förstå. Jag fattar också att hon på party gör sexsaker hon egentligen inte vill, av rädsla att det totalt spårar ur om hon inte ställer upp lite. Hon fixar helt enkelt inte att säga emot. Däremot hänger jag inte med när hon följer med snälla Calle hem och sover över i samma säng, när hon är så rädd för närhet och känner sig helt värdelös. Ännu mindre fattar jag när snälla Calle senare säger att han direkt förstod att hon blivit våldtagen, för hans mamma (!) varit med om samma sak! Nähä, vilket sammanträffande!
Maja och Lina träffas allt mindre för Lina fräser ifrån sig till allt och alla, även till henne. Lina berättar inte heller vad som hände, så Maja förstår inte och känner sig bortstött. Maja kämper under tiden på med sin egen ångest. Fint är beskrivningen av en tjejmiddag med det gamla gänget från högstadiet, när Maja hade sin sämsta tid. Tjejerna gör sig även nu rolig över Majas klädstil, hennes val av vegetarisk mat, hennes nuvarande vänner. Till slut vågar Maja säga ifrån - yeah! Kul, och en bra påminnelse om varför man inte passar med alla människor. Det kan jag behöva ibland!
Den här sagan får ett lyckligt slut när tjejerna äntligen berättar för sina morsor om sina problem. Wipps, så är mammorna för en gångs skull närvarande, säger rätt saker - och wipps, så vågar Lina anmäler våldtäkten till polisen efter sisådär 1 år! Båda blir dessutom ihop med sina drömprinsar, och Maja flyttar till Göteborg.
Snipp, snapp, snut - nu är sagan slut - och jag spyr! Och känner mig otroligt cynisk och hård, men med vissa böcker kanske man inte trivs heller? Det finns ljusglimtar i lite dialoger här och där, även vissa tankar är tankvärda, som när Maja är i Göteborg och njuter av att träffa okända människor som inte ens verkar fundera över vem hon är, vilket de alltid undrar hemma. Men helheten är dåligt gestaltat och psykologiskt minst sagt otrovärdig.
/Dorothee på jakt efter en ny bok som hon hoppas är bättre
0 kommentarer:
Skicka en kommentar